Handboll
Onsdag:
Efter jag kommit hem från Frankrike ringde Sannie mig och hon hade verkligen saknat mig, det vet jag ^^
Vi bestämde oss för att ses och efter lite om och men kom hon hem till mig för middag med min familj.
Vi pratade om allt mellan himel och jord, testade varandras kläder och planerade helgen som låg framför oss, allt var som vanligt med andra ord. Vi bestämde oss, eller rättare jag bestämde, att vi skulle bege oss mot gullmarsplan och träffa och smaka på min älskling, Chai-latten! Efter 10 dagar av ren svällt var den godare än någonsin måste jag få ta och säga. Man uppskattar inte det man har förän man varit utan det! Det ska nog bli mitt nya motto!
Vi ringde upp våran far som gärna (efter vi tvingat honom) kom och hämtade oss. Han kom på i bilen att det skulle vara kul att hitta på något roligt, så han köpte biljetter till handbollen mellan bajen och kiel som skulle hållas på hovet nästa dag. Varken jag eller Sannie är Hammarbyare men vi valde att bjuda till lite, gratis är alltid bra!
Torsdag:
Stress,stress,stress! Kliver upp klockan 7 och gör stressat iordning mig för kommande dag. Börjar skolan klockan åtta och slutar 1 sen är det bara raka vägen till jobbet och sen raka vägen till pappa för middag och handboll.
Skulle möta Sannie vid T-centralen kvart i fem och jag stod där och letade efter min sötnos i sin marrängjacka, hittade aldrig marrängjackan och inte konstigt var det, HON HADE DEN INTE PÅ SIG! :o En chockad Jessie kramade Sannie i hennes svarta skinnjacka, ytterst besviken.
Vi kom hem till pappsen där det doftade mat och magen började genast knorra. vi åt en utsökt middag och vi var alla spända för matschen.
"Är det här Em?" "Hammarby är dom grön-vita va?" är några av de korkade frågorna min otroligt sportkunniga bästa kompis fråga inne på arenan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
När kiel kom in på plan hördes nästan endast buanden, förutom från ett litet hörn där en brunhårig tjej med svart skinnjacka satt och hurra. När jag fråga vad hon höll på med svarade hon med ett litet gulligt, medlidande leende "jag tycker fatkiskt synd om dom" Du är allt för söt Sannie!
Hammarby förlorade, men inte var vi ledsna för det, vi var ju trots allt inet hammarbyare.
Efter jag kommit hem från Frankrike ringde Sannie mig och hon hade verkligen saknat mig, det vet jag ^^
Vi bestämde oss för att ses och efter lite om och men kom hon hem till mig för middag med min familj.
Vi pratade om allt mellan himel och jord, testade varandras kläder och planerade helgen som låg framför oss, allt var som vanligt med andra ord. Vi bestämde oss, eller rättare jag bestämde, att vi skulle bege oss mot gullmarsplan och träffa och smaka på min älskling, Chai-latten! Efter 10 dagar av ren svällt var den godare än någonsin måste jag få ta och säga. Man uppskattar inte det man har förän man varit utan det! Det ska nog bli mitt nya motto!
Vi ringde upp våran far som gärna (efter vi tvingat honom) kom och hämtade oss. Han kom på i bilen att det skulle vara kul att hitta på något roligt, så han köpte biljetter till handbollen mellan bajen och kiel som skulle hållas på hovet nästa dag. Varken jag eller Sannie är Hammarbyare men vi valde att bjuda till lite, gratis är alltid bra!
Torsdag:
Stress,stress,stress! Kliver upp klockan 7 och gör stressat iordning mig för kommande dag. Börjar skolan klockan åtta och slutar 1 sen är det bara raka vägen till jobbet och sen raka vägen till pappa för middag och handboll.
Skulle möta Sannie vid T-centralen kvart i fem och jag stod där och letade efter min sötnos i sin marrängjacka, hittade aldrig marrängjackan och inte konstigt var det, HON HADE DEN INTE PÅ SIG! :o En chockad Jessie kramade Sannie i hennes svarta skinnjacka, ytterst besviken.
Vi kom hem till pappsen där det doftade mat och magen började genast knorra. vi åt en utsökt middag och vi var alla spända för matschen.
"Är det här Em?" "Hammarby är dom grön-vita va?" är några av de korkade frågorna min otroligt sportkunniga bästa kompis fråga inne på arenan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
När kiel kom in på plan hördes nästan endast buanden, förutom från ett litet hörn där en brunhårig tjej med svart skinnjacka satt och hurra. När jag fråga vad hon höll på med svarade hon med ett litet gulligt, medlidande leende "jag tycker fatkiskt synd om dom" Du är allt för söt Sannie!
Hammarby förlorade, men inte var vi ledsna för det, vi var ju trots allt inet hammarbyare.
Kommentarer
Trackback
