Jessie

Detta inlägg kommer bli lite personligt, men jag känner att jag måste skriva av mig. Kommer säkert ångra mig.

Det finns en kille. En  kille som tog mitt hjärta med en blinkning, en hundradels sekund. Han var helt underbar och mina känslor för honom skulle kunna ta mig till andra sidan jordklotet, de var väldigt starka. Det var speciellt med det jag kände, jag hade aldrig kännt så förr. Så fort jag tänkte på honom flög alla fjärilar i magen, när vi kysstes svävade jag på moln. Allt var så perfekt, nästan för perfekt för att vara sant.

Det var inte så perfekt som jag trodde...

Han lämnade mig för en resa i 5 dagar sen såg jag honom inte igen. Han ville vara fri och detta meddelade han mig via dator. Trots att det bara handlat om några månader blev jag helt förstörd. Han hade väckt något hos mig som jag inte trode fanns.

Jag träffade honom igen 6 månader senare och jag var fast direkt. När jag tittade på honom så dök en helt spontan tanke upp. "Honom skulle jag kunna göra allt för, jag vill leva mitt liv med jusst den här mannen som sitter brevid mig." Efter den kvällen åkte han tillbaka till sin skola som ligger 3 timmar härifrån. Jag kommer nog aldrig mer se honom.

Det patetiska är att trots att jag vet att det inte finns något hopp, slutar jag aldrig drömma. Trots att jag mår bra, slutar jag aldrig känna. Jag saknar, hatar och älskar honom. Han ger mig inte ens en tanke om dagen, medans han har tagit hela min kropp och sliter sakta men säkert sönder den.

Ibland tänker jag inte så mycket på det, ibland är det värre.
Nu har jag fått skriva ner mina tankar och jag kommer inte vilja prata om det igen.

Jag har en vän, hon vet sanningen och är inte rädd för att tala om den. Hon vet vem jag är, vem jag var och vem jag kommer bli.

Förr handla sex om kärlek. Man lärde känna en person, blev kär, gifte sig och sen hade sex. Nu har man sex med en person och lär känna den efter, eller inte alls. Är detta något vi nöjer oss med? Jag har funderat på detta . När hamnade sexet framför lära känna? När blev sexet nyckeln till vänskap?

Finns det någon regel eller norm som säger att man måste höra av sig efter man haft sex idag?

självförtroende [²sj'el:vför_tro:endevv]
tilltro till sin egen förmåga

Det finns många sätt att få självförtroende på, ett sätt jag tror på är att lita på sig själv och tro på det man gör. Jag anser att det bästa för att bygga upp ett starkt självförtroende är att trivas i sig själv och kunna acceptera sig själv och den man är, utan det så lägger man makten hos alla andra. Jag menar, vem vill lägga sitt liv i någon annans händer? Har man inte självförtroende nog blir man känslig och tar åt sig minsta lilla skit någon säger om en. Visst, allas självförtroende sjunker ibland men man ska alltid ha i åtanke att det är du och ingen annan som är huvudpersonen i ditt liv och vad någon annan säger och tycker spelar ingen roll så länge du själv tycker om vem du är så finns det inget annat för dom att göra än att acceptera eller gå.

Varför skriver jag detta nu då ? Jo, det började med att jag sitter på tunnelbanan mot Thorhildsplan och ska besöka en vän då det sitter två tjejer som får ut den ena efter den andra elakheter ur munnen om folks klädstilar och beteende i stil med "titta vilka fula skor hon har" "hon gick bara från skolan idag, hon sa att hon var sjuk men ofta hon var det" Jag blir så trött på sånt här, jag menar hon med dom fula skorna har i alla fall självförtroendet att gå i skor hon gillar och hon som var sjuk, om hon anser att hon är så sjuk att hon måste gå hem så är det hennes val och det är hon som väljer att missa lite i skolan för att trycket är för hårt när hon är så sjuk.
De som egentligen borde ta å tänka till lite är ni som sitter och snackar, ni borde verkligen fundera ut vad ni prioretera i livet, andra eller er själva? Jag tror att de är dom som snackar som är de som har sämst självförtroende och trivs sämst i sig själva.

Jag lovar att alla ni som gillar att snacka bakom ryggen och sprida elaka kommentarer kommer må så mycket bätte av att börja bli lite posetiva, sluta å dumma er det ända liv ni förstör är ert eget. Hade ni haft självförtroende hade ni inte behövt klanka ner på andra för att få känna sig bättre, har man självförtroende är man bra oavsett vad någon annan säger.